Att en film kan få en att bli såhär är helt otroligt... Vi har tittat på en film som heter "A kittla bit of heaven" med Kate Hudson i huvudrollen som spelar en charmig, humoristisk, vacker tjej som njuter av livet med sina vänner och tar livet med en klackspark. Men en dag får hon reda på att hon har cancer som inte går att bota och för varje dag som går är hon närmre döden.
Det är en film som får en att tänka på det viktiga i livet. Att det kommer ta slut, och ingen vet exakt när. En film som gör att man vill leva, och det till fullo.
Jag blev oerhört tagen. Jag själv lider av otrolig dödsångest och egentligen är en sån här film rena rama tortyren för mig, men samtidigt som jag nästintill fick en panikattack fick den mig att tänka, känna. Hur lever jag? Är jag nöjd med livet nu? Hur vill jag leva i framtiden och hur ska jag ta mig dit?
Enda sen jag var riktigt liten har jag haft dödsångest. Alla som har det vet vilken fruktansvärd känsla det är när vetskapen att jag faktiskt ska dö nån gång. Den rädisan griper så hårt tag igen och hjärtat slår tusen gånget fortare och hårdare. Och jag hör mig själv tänka "herregud, herregud..." tills jag till slut utbrister i panik och i gråt. När jag till slut lyckas tänka på något annat blir jag lugnare igen.
Jag försöker tänka för mig själv att det är okej att vara rädd, men inte i onödan. Det är långt tills dess och nu ska jag istället fokusera på hur jag kan leva för att må som bäst. Vad krävs enligt mig för att vara lycklig?
Carl, Loke, min familj och mina vänner. Förhoppningsvis har vi hälsan allihop. Lev nu och lev med alla era kärlekar.
"Den friske har många önskningar, men den sjuke har bara en."
Ta vara på varandra. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar